WoW!

Okej, jag är sjukt trött, har inte duchat än och ska ha jobbigt matte prov imorgon som jag inte tränat till :P

Så nu är det ute ur skallen!

Idag var första skoldagen sedan lovet. Inte så farligt som jag väntade mig. Det är imorogn det jobbiga börjar ifs :P Någon hade bytt plats på knapparna på tangentbordet också så jag störde mig på det typ halva dagen innan jag tog loss knapparna och satte dem rätt igen :P

Efter vi slutat stannade jag kvar två timmar för att skriva på min uppsats och chilla med Julia :P

Sen åkte jag till ridningen :)

Vi skulle ha balans hoppning och jag skulle rida Dusty. Som vanligt!

Det första natta gjorde var att klaga att jag inte red någon annan häst, men rider henne inte så ofta ju! Men jag vet att hon tycker att det är roligt att se oss hoppa så ;)

Vi värmde i alla fall upp och jag kände att jag börjar komma på henne lite mera och fånga upp steget. Hade mer känsla för inverkan också. Hon sökte sig inte så mycket neråt men jag tänkte faktiskt mer på mig själv idag än på hennes form så..vad man jobbar för är ju vad man får och jag fick känsla ;P

Så vi började iaf hoppa en liten studs utan stigbyglar, sen en höjning. Det gick bra, den var lite kort men det funkade. Kanske inte världens snyggaste skutt direkt. Sen bytte vi håll och hoppade ett rättuppstående i trav där vi skulle släppa tyglarna och sätta händerna i sidorna. Gick ockå super bra. Jag tror det bara var jag som inte klagade :P Men det var ju mitt förslag också ;)

Gick också super bra!

Sen så fick vi ta stigbyglarna om vi ville. Alla utom jag tog dem igen. Fattar inte varför alla ska vara så tråkiga! Det är ju roligt med balanshoppning!

I alla fall. Så hoppade vi lite högre 70-75 ungefär. Sen var del valfria höjder. Så det slutade kanske på 85 någonstans innan jag skulle hoppa. Så natta höjde 3 hål så hoppade jag. Åh vilken skön känsla det var. Men inte direkt högt men strunt samma.

Sen ropade Natta "Igen" och så höjde hon ett hål. Men igentligen så höjde hon två bakom min rygg som jag inte såg riktigt förren jag kom fram till hindret.

Min första tanke var "Om hon stannar nu.."

Så drev jag och hon hoppade!

Känslan var obeskrivlig. Adrenalinet dunkade i händerna och hela huvudet snurrade.

Hon är så underbar min fina ängel!

Hon tvekade ingenting alls!

Så var det utan stigbyglar också! Helt incredable!

När vi landade åkte jag fram lite så det vart typ viplash på hjälmen så jag fick den framför ögonen :P

Så roligt! Så hörde man kommentarerna bakom sig!

Alltså, känslan är obeskrivlig! Jag är så lycklig! Det var liksom mer än bara hoppet, det var hela hästen!

Aja..nog nu!

Skulle räkna ut höjden efteråt så låg det på 1.10 :D

Jag är mycket stolt över mig själv och Pärlan!

Det ska ni veta!