Hoppning med Pärlan!

Ja, idag vart det hoppning med Dusty.
Hade Anki för Petra var tydligen sjukskriven o.O (?)

Vi började iaf med egen uppvärmning, jag var lite mera sugen på dressyr än hoppning idag så gjorde lite skänkelvikningar, volter, ökningar och minskningar osv, med lite baktanke mot dresyr typ..eller hur man ska säga..
Galoppen idag..säger bara: WoW!
Fick fram henne sjukt bra, rund och fin, inte alls hennes vanliga platta tråkiga galopp!
Gjorde en ökning som var himelsk! Helt otroligt bra svarade hon!
Jobbade med formen också, och det går bara bättre och bättre!
Fattar mer hur jag ska gör nu så det fungerar jätte bra!

Började iaf hoppa sen. Ett kryss bara :P
Sen skulle vi vända upp ur ett hörn och hoppa ett räcke, fungerade bra.
Efter det skulle vi lägga på ett annat räcke så det vart en böjd linje och sist skulle vi lägga in ett till räcke så det vart en liten slinga.
Det fungerade fint till sista slingan.
Vände ur hörnet och tappade judningen, så det vart ett stop, lite sådär irriterande, så tog i ännu mer och försökte få mer bjudning men då satte hon sig på hasorna, bokstavligen och sladdade rakt in i hindret. Broms spåren var seriöst över två meter långa!
Men jag förstår henne faktiskt, hindret var ca 95 högt och underlaget var lerigt och halt (vi hoppade ute) och (typiskt nog) så var det skugga bakom hindret -.-'
Men sänkte lite så ökade jag drivningen ännu mer, så hoppade hon och resten gick jätte bra!
Bad Anki innan att höja upp sista hindret lite och det hoppade hon utan problem! :)
Ialla fall, allt som allt var det ett bra pass för Pärlan!
Jag är fruktansvärt glad att formen börjar komma ordentligt nu!
Känns som att vi har stått och trampat på samma ställe och äntligen så kommer vi någonstans.

Fixade även hennes man idag. Känner mig faktiskt riktigt stolt att jag får göra det så som hon kan bete sig mot andra..
Då är hon ingen snäll häst kan jag lova!

Innan jag åkte hem så var jag bara tvungen att säga lite extra hejdå..
Öppnade dörren så tröck hon mulen mot min mage så jag kunde pussa henne i pannan.
Bara sådär enkelt och det kändes så bra!
Har börjat tänka på vad som skulle hända om hon försvann..inte sånt man vill tänka på men jag har inte riktigt insett hur mycket jag offrar för henne.
Jag är hellre med henne på fredag kväll än med kompisar, jag kämpar verkligen för att kunna komma frammåt med henne, för det är ingen dans på rosor. Och de timmar som jag bara tar mig an henne bara för att hon ska må bra.
Och någon gång kommer det ta slut!
Jag är så rädd för det ögonblicket, jag har mardrömmar om det. När någon berättar att de ska sälja sin häst eller ta bort den, jag kan inte låta bli att oroa mig.
Fast det är dumt men ändå!




















"Every time I say goodbye, I die a little!"