Jag har lite panikångest inför när jag slutar gymnasiet!
Vill ju jobba i Tyskland men det är vissa saker (som jag inte vill nämna här pga endel läsare) som hindrar mig från att vilja åka!
Dusty finns ju här och problemet är att jag inte kan lämna eller ta med henne :(
Och endast två år får mig att vilja gråta och skrika och får svårt att andas.
Det är mycket tid, och jag vet att endel tycker att jag inte ska oroa mig för jag kan hitta någon bättre tävlingshäst, en snällare, mer utbildad men jag bryr mig inte om något av det!
Jag älskar henne, med allt jag har och är och kommer att bli!
Hon är en del av mig och jag en del av henne!
Så kommer det alltid att vara!
Det spelar ingen roll hur många eller vem som rider henne mellan varven, vi har något!
It's a conection no one has ever seen!
Det är sant!
Därför gör det så ont att inte kunna se vart framtiden leder och det känns som att beslutet måste fattas nu, ju tidigare desto bättre.
Men jag förstår inte hur jag ska kunna göra det!
Jag hatar att vara hjälplös, särskildt när så mycket driver mig men jag ändå har en fast punkt i henne som kommer dra i mig vad jag än väljer!
Jag älskar henne!
Min Pärla!<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar